Ja jos tulee se iso vatta niin itte
min䠳en kannan
ĭm䴠ne kantaa kontilla sontaa
ja alahap䩮 on miele
N䴩ll䠦likalla ja hulivilipoijalla
yhtehen on mieli
Muistakkos heila kun maattihin
niit䠥nsimm䩳i䠶it䊅i niit䠳illoin ajateltu
raskahia töit䊎iinh䮠se mei䮠v䬩 oli ennen
l䭰önen kun maito
Ku sull' oli halu halata
ja mulla oli siihen taito!
(S䧠vad du s䧥r men jag t䮫er d堤nnu
lite l崡 v䮳las
Och blir det sen av det en rundande mage
s堡v mig skall den ju b䲡s
K䲩ngar i byn de b䲠ju tr䣫 i sina r䮳lar
och missmodigt de bl䮧er
en t䣫 och vacker j䮴a och en spelevink te' pojke
ja de g䲮a ihop visst h䮧er
Minns du min k䲡 d堶i l姠me varann'
v岡 första varma n䴴er
inte v䬠t䮫te n室era av oss
p堭er arbetsfyllda tider
S堶ar det ju mellan oss tv堦örut
s堶armt som spenamjölken
du 䧤e lusten till 䬳kogslek
och jag k䮤e d䲴ill konsten)
